Mikrofinansiering har blivit en allt viktigare del i kampen mot fattigdom världen över. Genom att erbjuda små lån, så kallade mikrolån, och andra finansiella tjänster till människor som annars står utanför det traditionella banksystemet, skapas möjligheter till en bättre framtid. Den här artikeln utforskar hur mikrofinansiering fungerar, dess fördelar och utmaningar.
Vad är mikrofinansiering?
Från idé till global rörelse
Tanken på att ge finansiellt stöd till de som saknar tillgång till vanliga banker är inte ny. Runtom i världen har människor länge gått samman i informella spar- och lånegrupper. Men det var först på 1970-talet som det moderna konceptet mikrofinansiering tog form, mycket tack vare Muhammad Yunus och Grameen Bank i Bangladesh. Yunus insåg att även de allra fattigaste, inte minst kvinnor, kunde vara mycket pålitliga låntagare. Med små lån fick de chansen att starta egna verksamheter och på så sätt förbättra sina liv. Grameen Bank, som belönades med Nobels fredspris 2006, blev en symbol för mikrofinansieringens potential.
Hur fungerar det i praktiken? Jo, mikrofinansinstitut (MFI) använder sig av lite olika metoder. En variant är grupplån. Där går flera personer samman och tar gemensamt ansvar för att lånen betalas tillbaka. Det sociala trycket inom gruppen – alltså att man hjälper och stöttar varandra – blir en viktig faktor för att minska risken för att någon inte kan betala. Grameen Bank är kända för att använda just grupplån, och de har imponerande 98 procent återbetalning. En annan metod är individuella lån, som ofta passar entreprenörer som redan har kommit igång med sin verksamhet. De lånen brukar vara lite större och ha lite mer flexibla villkor. Accion är en organisation som arbetar mycket med individuella lån.
Mer än bara pengar
Mikrofinansiering handlar om mer än att bara låna ut pengar. För att det ska bli en hållbar förändring på lång sikt, kombineras ofta lånen med andra tjänster. Det kan handla om möjligheten att spara pengar, teckna enkla försäkringar och få utbildning i hur man driver ett företag. Genom att lära sig grunderna i ekonomi och företagande får låntagarna verktyg att inte bara hantera sitt lån, utan också att få sina verksamheter att växa över tid. Projects Abroad kombinerar till exempel mikrofinansiering med utbildning i bokföring och affärsplanering.
Ta Kambodja som exempel. Där, precis som i många andra länder, är det svårt för många, särskilt på landsbygden, att få tillgång till vanliga banker. Projects Abroad samarbetar med en lokal organisation, Khemara, för att hitta och stötta entreprenörer, ofta kvinnor, som behöver lite extra kapital. Lånen är räntefria och låntagarna får också hjälp med affärsutveckling och mentorskap. Samma sak sker i Tanzania, där det finns speciella projekt för kvinnor i utsatta områden. De får både tillgång till pengar och kunskap. Kiva, en annan organisation, låter privatpersoner ge mikrolån och visar på så sätt hur mikrofinansiering kan stötta människor över hela världen.
Men det är inte bara i Asien och Afrika som mikrofinansiering gör skillnad. I Turkiet har Turkish Grameen Microfinance Program (TGMP), genom Kiva, gett över 1100 lån till kvinnor och syriska flyktingar. Och i Latinamerika har Accion, som vi nämnde tidigare, länge varit en viktig aktör inom individuella mikrolån.
Ett konkret exempel på hur mikrofinansiering kan förändra liv är Neriman, en kvinna i Turkiet. Genom ett mikrolån kunde hon köpa en ko. Detta gav henne inte bara mjölk till familjen utan också en inkomstkälla genom försäljning av mjölk och yoghurt, vilket i sin tur ledde till möjligheten att betala av lånet och utöka verksamheten.
Framtiden och digitala lösningar
Tekniken, och då framförallt digitaliseringen, håller på att förändra mikrofinansieringen. Med digitala plattformar och mobila betalningar kan man nå ut även till de mest avlägsna platserna och göra det billigare att hantera lånen. ”Bankverksamhet utan filialer”, där man använder mobilen, är redan verklighet i länder som Filippinerna, Sydafrika och Colombia. Det gör att fler människor får tillgång till finansiella tjänster. Tänk dig till exempel att du bor i ett område där många familjer är beroende av remitteringar, alltså pengar som släktingar skickar hem från utlandet. Då kan mobila lösningar, där lokala affärer fungerar som ombud för att ta emot pengarna, vara otroligt viktiga.
En annan spännande utveckling är digitala marknadsplatser för mikrofinansiering, som Kiva.org. Där kan låntagare kopplas ihop med investerare som är beredda att låna ut mindre summor. Det visar på ett snabbt växande intresse för den här typen av digital mikrofinansiering.
Utmaningar och en väg framåt
Trots alla fördelar finns det också utmaningar med mikrofinansiering. En viktig fråga är hur räntorna sätts. Mikrofinansinstitut (MFI) har ofta högre kostnader än vanliga banker, bland annat för administration och för att hantera många små lån. Detta kan leda till högre räntor för låntagarna, oftast mellan 20 och 35 procent. I värsta fall kan det leda till att människor fastnar i skuldfällor. Vissa kritiker menar till och med att mikrofinansiering ibland kan öka skuldsättningen istället för att hjälpa människor att bli mer ekonomiskt självständiga.
Det är också värt att notera att många kvinnor i Sierra Leone använder mikrolån för att hantera vardagens utmaningar, som att betala skolavgifter och hyra, snarare än att bygga upp framgångsrika företag som lyfter dem ur fattigdom. Lånen kan vara för små för att göra en betydande skillnad, och de höga och snabba återbetalningarna kan äta upp vinsterna och hindra företagens tillväxt. Många kvinnor hamnar i en situation där de tar nya lån för att betala av gamla, vilket skapar en stressfylld skuldcirkel.
När coronapandemin slog till blev det extra tydligt hur sårbart systemet kan vara. Många låntagare, framförallt kvinnor som jobbade inom den informella sektorn, förlorade sina inkomster när samhället stängde ner. En undersökning visade att en stor majoritet av mikrolåntagarna i 21 länder fick det sämre ekonomiskt under pandemin.
En annan fråga som diskuteras är om mikrofinansiering ska vara helt kommersiell och klara sig utan bidrag. Om det blir för mycket fokus på vinst, finns det en risk att man väljer bort de allra fattigaste låntagarna, de som man från början ville hjälpa.
Mikrofinansiering är ingen patentlösning på fattigdom, men det är ett viktigt verktyg bland många andra. För att det ska fungera så bra som möjligt behöver det anpassas efter de lokala förutsättningarna och vara öppet för nya idéer. Samarbeten mellan stora finansiella institutioner, som Europeiska investeringsbanken (EIB), och organisationer som är experter på mikrofinansiering är jätteviktiga. Genom att kombinera resurser och kunskap kan man skapa system som är både effektiva och hållbara.
För att verkligen bekämpa fattigdom behövs en hel verktygslåda av insatser. Utbildning, jobb, social trygghet och verktyg för att människor ska kunna förbättra sin ekonomi, såsom mikrofinansiering, är alla delar av den större lösningen. Genom att anpassa och kombinera dessa insatser kan vi skapa en mer rättvis och hållbar framtid.
