Läkare utan gränser är en organisation som bildades 1971, efter att inbördeskriget i Nigeria skördat många offer. Grundarna var en liten grupp franska läkare som ville göra det möjligt att erbjuda läkarvård till krigsoffer och de som skadats i samband med naturkatastrofer. Organisationen har idag sitt säte i Geneve i Schweiz och består av 19 sektioner. Den svenska sektionen bildades 1993. Läkare utan gränser kom till under åren 1967-1971 då den nigerianska regeringen upprättade en blockad kring Biafra, en provins i landets östra delar. Frankrike var vid den här tidpunkten ett av få länder som officiellt stödde Biafra medan bland annat Sovjetunionen, Storbritannien och USA stödde den nigerianska regeringen. När några volontärer för Röda Korset skulle ta sig innanför blockadens gränser för att bistå människor i nöd med humanitär hjälp blev de beskjutna av trupper från den nigerianska armén. Läkarna var mycket kritiska mot agerandet från både Nigerias regering och Röda Korset och ansåg att de behövde bilda en ny organisation som inte tog hänsyn till nationsgränser, politiska gränser och religiösa gränser.
Hur arbetar läkarna?
Många av de läkare som arbetar för Läkare utan gränser jobbar för organisationen under en tid för att sedan återvända till sitt hemland och utföra mer vanliga sysslor. Ett exempel på en person som arbetat för organisationen är Johan von Schreeb. Han släppte nyligen boken ”Katastrofdoktorn” som beskriver livet som läkare för Läkare utan gränser. Han har vid flera tillfällen varit med och stöttat utställningar som syftar till att försöka beskriva krig och katastrofer. Detta är enligt honom ett bra sätt för att få folk att förstå hur ett krig verkligen ser ut. Istället för att enbart få höra siffror om hur många som dött under ett krig, så kan bilder, böcker och utställningar hjälpa oss att på ett emotionellt plan sätta oss in i situationen för de människor som lever under krig.
Läkare utan gränsers principer
Utöver principen om att ge vård till människor i nöd, oavsett politisk eller religiös åskådning och oavsett nationalitet, så arbetar organisationen särskilt efter principen om att ge vård utan att orsaka skada för en människa eller en specifik grupp. Läkare utan gränser behandlar sina patienter på ett så värdigt sätt som möjligt, och försöker alltid ta hänsyn till den enskilde individens önskemål när det gäller till exempel religiösa eller kulturella uttryck. De arbetar också på platser som inte alltid får särskilt stor internationell uppmärksamhet och försöker öka kunskapen om olika missförhållanden genom diverse kampanjer och lobbyingverksamhet.
